Värkligheten kommer ikapp till slut
Precis som rubriken lyder känner jag mig nu! Allt som hänt mig under denna sommar har jag näst intill gömt inom mig ända tills nu. Allt har kommit upp till ytan vilket för mig att inte alls må nå bra! Missfallet gjorde sig påmint i tisdags igen när mensen dök upp och det var riktigt gräsligt!
Jag har liksom ingen ork och motivation till något, jag flyter liksom bara med alla dagar känns det som. Jag gör det jag ska, men det är inte mer. Föra veckan hade jag en riktig gråtardag. Jag grät hela hela dagen!
Näe nu måste jag få låta detta stormiga blåsa över innan jag kan ta tag i något annat. Det är bara så livet är.