Dagarna går ändå!
Dagarna går trotts att man mår lite dåligt över det som hänt. Jag måste ju liksom aktivera barnen trotts att jag har dåligt blodvärde, är trött, ledsen, och helst av allt bara skulle vilja ligga i sängen hela dagarna.
Mattias har ju jobbat hela denna vecka, och här har det regnat stora delar av dagarna, vilket resulterar i att barnen börjar klättra på väggarna här hemma. Så idag trotsade vi regnvädret och åkte till stugan i alla fall.
Synd att man inte hunnit använda några badkläder överhuvudtaget! Ungarna har inte ens velat åka till stranden. Tråkigt sommarlov kan jag tycka.
Alvin har fiskat lite, och lekt lite med sin tremänning idag. Så jag hoppas dom sover gott i natt, så jag kan få sova en hel natt också.
Jag har beställt ett träningslinne och ett par träningsbyxor också, så nu finns det ingen återvändo! Nu ska dö fläsket få röra på sig! Ser fram emot massor med cykelturer med hundarna, långa promenader och kanske till och med lite löpning....(kanske) ;)
Mattias har ju jobbat hela denna vecka, och här har det regnat stora delar av dagarna, vilket resulterar i att barnen börjar klättra på väggarna här hemma. Så idag trotsade vi regnvädret och åkte till stugan i alla fall.
Synd att man inte hunnit använda några badkläder överhuvudtaget! Ungarna har inte ens velat åka till stranden. Tråkigt sommarlov kan jag tycka.
Alvin har fiskat lite, och lekt lite med sin tremänning idag. Så jag hoppas dom sover gott i natt, så jag kan få sova en hel natt också.
Jag har beställt ett träningslinne och ett par träningsbyxor också, så nu finns det ingen återvändo! Nu ska dö fläsket få röra på sig! Ser fram emot massor med cykelturer med hundarna, långa promenader och kanske till och med lite löpning....(kanske) ;)
Nu har det gått 11 dagar sedan missfallet, och min kropp och hjärna har äntligen börjat förstå att det inte finns någon bäbis i min mage längre. Även om det känns väldigt tungt, så känns det skönt att det börjar sjunka in.
Det är som allra jobbigast då jag är ensam hemma när barnen har gott och lagt sig. Det är liksom den ända tiden som jag har att fundera på saker i lugn och ro!
Igår kväll åkte jag och min brors tjej och solade en sväng, VÄLDIGT SKÖNT! Lite egen tid, även om det bara varför några minuter. Några ynka minuter som jag kunde släppa allt.
Jag har valt att inte berätta för barnen om denna graviditet av en enda anledning, och det var just ifall jag skulle få ett missfall. Jag är väldigt glad över att jag aldrig sa något till dem, för hur hade jag kunnat förklara för dem att bäbisen i mammas mage inte finns längre och att den är död???
Alvin har visserligen frågat många gånger varför jag har ont i magen och inte får lyfta han och Hilma... Mitt svar har blivit.... Mamma mår inte så bra. Han har nöjt sig med det svaret hittills tack och lov!
//puss&kram